Preveli, Kreta.

Här kommer ett riktigt kjempe-inlägg om min sista lediga dag på Kreta. Det begav sig söderut och detta ska givetvis illustreras i bilder! Enjoy!

En tidig fredagsmorgon (läs idag) blev jag väckt tidigt av min partner in crime, Oskar. Vi skulle på roadtrip och sur som en citron var det bara att bege sig ut till bilen.

Humöret ändrade snabbt karaktär när vi stannade på favoritstället och köpte varsin frappe (iskaffe med skummad mjölk). Man kan ju inte roadtripa utan frappe, tänkte vi. Fantastiskt bra.

Målet för dagen var Preveli och palmstranden och Ida-bergen och god mat och mys och naturupplevelser. Ravinen vid namn Kourtaliotis var en riktig höjdare, ska man åka ner till Preveli (som ligger på södra Kreta), då ska man åka igenom denna mäktiga plats.

Det blåste en hel del, vilket förstärkte känslan av att vara helt ensam i stora världen, omgiven av gigantiska bergsmassiv. Vi tog oss tid till att verkligen njuta av utsikten och bestämde oss för att promenera ner till Ayios Giorgos-kyrkan som ligger vid ravinens botten.

Påväg ner till kyrkan blåste det ännu mer men det var en vacker liten promenad (ganska jobbigt påvägen tillbaka dock så inget för mesar).

Vi njöt av utsikten och tänkte på hur fint det är att leva.

Alldeles lagom till att vi anlände till Preveli mötte vi en liten ponny. Eftersom att jag blev åksjuk passade Oskar på att avleda min uppmärksamhet genom att säga "Titta åt vänster", där stod hästen och vips så hade jag glömt bort hur illa jag mådde. TUR.

Eftersom att både jag och Oskar är löjligt förtjusta i djur blev utflykten bara bättre och bättre när vi upptäckte att Preveli inte bara var ett vackert kloster utan att det också var fullt med djur i omgivningarna.

Kyrkan var vacker men jag föll nog mest för det här gamla trädet. Lägg märke till prästen som dansar lite i hörnet.

En pippifågel, som jag hade sagt om jag var 3 år.

Utsikten var minst sagt sagolik. Vi fantiserade om hur svårt det skulle vara att inta Kreta, hur gammalt saker och ting var, infrastruktur, framtiden och andra viktigheter.

Efter lång körning på smala grusvägar uppe i bergen kom vi slutligen fram till kusten och promenaden mot "palmernas strand" skulle börja.

Men först var jag tvungen att fota den platsen vi befann oss på. Som i sig var helt otroligt fin.

Upp för trapporna och över berget. En fin tur som jag rekommenderar alla som har hälsan i behåll, inga benproblem och gillar höjder.

Tur att min höjdskräck blivit bättre sen jag flyttade hit. Annars hade min dag mest bestått av darrningar och "jag vill inte!!". Tack vare många bussturer uppe i bergen, Andreas bilkörning till Elafonissi och lite raki längs med vägen är jag numera botad. Och således kunde jag njuta till fullo av denna bergspromenad.

Vi hann tramsa och fåna oss lite också, enligt gammal grekisk lag får det inte glömmas bort.

Greetings from Prevelli Beach - where the real palm trees grow!

Vi fick besök på stranden av fru Fjäderfä. Jag solade och pillade i sanden medan Oskar (the crazy one) tog sig ett dopp i det blå.

På vägen tillbaka hittade vi Kyriako II (egentligen fick jag inte döpa honom till den andre för att det blev för opersonligt men då var det redan försent). Han myste och hade det gött i solen.

En sista bild och tack för den här dagen. Jag tackar livet och jag är väldigt lycklig just nu ska ni veta. Hoppas ni alla har det bra var ni än befinner er i denna värld. Godnatt och sov så gott.